KRÖNIKA. Nu börjar 2012 lida mot sitt slut och det är dags att ta en titt vad som egentligen hände i våras under Melodifestivalen. Här kommer Eriks sammanfattning av året.
4 februari 2012 startade Melodifestivalen i år. Jag, Erik, minns att det var en mycket kall februaridag ner mot 40 minus grader på sina ställen i Norrland. Klockan 20.00 startde så äntligen Melodifestivalen och vilken start! Värmen från Växjö spred sig över hela Sverige. Programledarna fick en riktig smakstart, hyllad i första programmet vilket är mycket ovanligt. Mellanakten Hela Sveriges fest är en klassiker som kommer leva vidare i många år. Sean Banan inledde programmet med ett spektakulärt nummer som visade att årets festival kommer att innehålla det mesta. Efter dagispop var det dags för Dead By April som gjorde debut i Melodifestivalen med sitt growl. De belönades med en finalplats. Bidrag nummer åtta var ”Euphoria” som grep tag i hela svenska folket. Jag fick ett härligt pirr i magen när låten spelades för första gången. Loreen gick till final och det var inte oförtjänt på något vis. Som hon framförde denna låt, med sitt kroppsspråk och sin röst.
Vidare till Göteborg där jag var på plats för att se min elfte festival på plats. Efter Växjös spretiga deltävling var det plats för lite mer schlagerbetonad artister så som Andreas Lundstedt, Sonja Alden och Timotejj. Två av dessa fick dock respass ut ur tävlingen på en gång på grund ut av en nytänd stjärna, David Lindgren. När han framförde Sshout It Out” kokade Scandinavium och när de ropade upp att han hade gått till final visste jublet inga gränser. Kvar på perrongen stod en snopen Tomas di leva. Ulrik Munter gick till final också men det var ingen större skräll det.
Tredje deltävlingen gick av stapeln i Leksand. I Leksand var det så äntligen dags för en av artisterna det skrivits mest om inför Melodifestivalen, Björn Ranelid. Hur skulle de gå? Vad skulle han göra? Det var flera frågetecken som skulle redas ut. Leksands deltävling var utan tvekan en av de sämsta på 2000-talet, kvalitén på låtarna var minst sagt medioker (Eller så är jag bortskämd från de två tidigare deltävlingarna). Endast Molly Sanden med låten ”Why Am I Crying” höll hög kvalite. Det var som om Usain Bolt skulle springa ett 100-meters lopp, så överlägsen var Molly denna kväll. Hur gick det för Björn då? Jo han gick så klart till final med sitt prat om kärlek hit och säd dit. Jag kände mig besviken efter denna kväll och hoppades att Malmö skulle leverera…..
………Och det gjorde Malmö. Om Leksand var en av de sämst på 2000-talet var Malmö en av de bästa på 2000-talet. Allt fanns för att göra en riktigt bra schlagertävling, gamla schlagerrävar, nya schalgerrävar, glamrock och Lisa Miskovsky. Perrelis låt var magisk, jag älskade varje sekund av låten och den borde fått ett bättre öde. Danny ville revanschera sig efter förra årets andra plats. Han hade superdräkter, superkropp, och superdansare. Allt Danny rörde i blev till guld! Nä riktigt så magisk var han inte men han hade tränat för att ta sig till Baku. Danny gick lekande lätt till final och med sig tog han en snowboardfantast från Umeå.