KRÖNIKA. ESC-Panelens skribent Felix uppmärksammar att startfältet går något i slow-takt denna gång, inte minst tack vare de många ballader som tävlar.
Det är sannerligen ett balladernas år. Av 39 bidrag är nästan hälften av det långsammare slaget – ett nytt rekord? Men hur kommer det sig? Och hur har det sett ut längre bak i eurovision-historien? Jo,ballader har ju visat sig framgångsrika, inte minst på senare år…
Så sent som förra året sjöng Yohanna till sig en andraplacering för Island och fick en radiohit som spelas än. Dessvärre blir det nog svårt för de flesta att nå upp till fjolårstvåans nivå. Kvalitén tycks som bortblåst… Om ni frågar mig det vill säga. I den här genren finns några av de tråkigaste bidragen på länge. Men här finns givetvis ljusglimtar också. Enligt min mening är Irlands klassiska och superfina It’s for you en toppkandidat och Israels bidrag Milim påstås av vissa vara en vinnarkandidat. Hur går det då för Sverige i den här ballad-soppan tänker ni?
Anna Bergendahl sjunger ju egentligen någon slags midtempoballad som inte kan jämföras med många av de mer klassiska varianterna, något som absolut måste ses som en fördel! Men tyvärr tror jag hon ändå får se sig slagen av mer färgstarka bidrag i upptempogenren. Det blir liksom varken hackat eller malet för fröken Bergendahl.
Balladerna tycks vara här för att stanna och om ett av dessa bidrag skulle gå och vinna kan vi nog räkna med ytterligare ett ballad-rekord nästa år igen. Något jag i ärlighetens namn helst skullle slippa… Är för mycket partydjur för att orka med ett gäng släpiga kärleksförklaringar som det så ofta blir.
/ Felix