PANELENS JULKALENDER. Sverige står värd för ESC 2016 efter Måns Zelmerlöw seger i Wien i våras. Därmed tog Sverige hem sin sjätte seger, inte illa! I väntan på nästa års tävling ska vi nu göra nedslag i Sveriges Eurovisionshistorik och gå igenom bidrag för bidrag, år för år.
Idag, den 9 december, presenterar vi Sveriges bidrag åren 1984 och 1985.
1984: Herreys
Herreys bildades av bröderna Per, Richard och Louis Herrey. Per är äldst (född 1958), näst äldst är Richard (född 1964) och Louis yngst (född 1966). Bröderna växte upp i Göteborg och sysslade tidigt med dans och musik. Richard Herrey gjorde tidigt karriär som dansare i USA – mest känd i TV-serien “Fame” från 1982-1983. I Sverige var de dock helt okända fram till Melodifestivalen 1984.
Melodifestivalen 1984 hölls den 25 februari i Lisebergshallen i Göteborg – och leddes återigen av Fredrik Belfrage. Upplägget var samma som tidigare år, med 10 bidrag och två röstningsomgångar. Detta år bestod dock jurygrupperna återigen av 9 åldersgrupper mellan 15-60 år. Startfältet var på förhand ovisst, även om återvändare som Elisabeth Andreasson, Anders och Karin Glenmark och John Ballard var de mest omtalade. Dock skulle startfältet producera ett antal nya stjärnskott som Vicki Benckert och Lotta Engberg (då Pedersen) – som ju kom att dominera svensk musik flera år framöver. Emellertid var det Herreys som gjorde störst intryck, då detta var första gången Melodifestivalen fått uppleva ett pojkband och välkoreograferad dansrutin i numret. Omröstningen blev mycket jämn och avgjordes först med sista juryns röster. Herreys “Diggiloo diggiley” vann med 49 poäng – 8 poäng före 2:an Lotta Pedersen och Göran Folkestad.
Eurovision avgjordes detta år i RTL Théâtre Municipal i Luxemburg den 5 maj. Det skulle bli den (hittills) sista gången Eurovision hölls i Luxemburg. Désirée Nosbusch utsågs till programledare, trots att hon vid tillfället bara var 19 år gammal. Hon blev således den yngsta programledaren för ESC någonsin. Starfältet bjöd på många klassiker, bl.a. “Treni di Tozeur” från Italien och “Ik hou van jou” från Nederländerna. Irland representerades av Linda Martin – som ju kom att göra comeback i Eurovision 1992 i Malmö och då vinna tävlingen. 1984 sjöng hon bidraget “Terminal 3” som var skriven av Johnny Logan. För enda gången i Eurovisionhistorien så fick dock Johnny se sig besegrad, då Herreys (som startade som nummer 1) vann omröstningen och Sverige fick sin andra Eurovisionseger.
Efter vinsten i Eurovision åkte Herreys runt på turné över Europa, och “Diggiloo diggiley” blev listetta i många länder runt om i Europa. Herreys fortsatte delta i tävlingar och man vann Sopotfestivalen i Polen 1985 – en Eurovisionliknande tävling för Östeuropa. Efter framgångarna lade de flesta av bröderna av med musiken: Per blev jurist för svensk musikerförbundet, Louis utbildade sig till lärare men började sedan engagera sig i mormonkyrkan där han numera är biskop. Richard fortsatte dock med musiken och har fram till nyligen deltagit i flera musikaler och shower.
1985: Kikki Danielsson
Kicki Danielsson (eller Elsie Ann-Kristin Ros som är hennes bokförda namn) föddes 1952 i Visseltofta i Skåne, men bortadopterades i femårsåldern till en bondefamilj i Älmhult i Småland. Hennes biologiska syster adopterades dock bort till annan ort. Kickis musikintresse väcktes i ortens kyrkokör där redan tidigt visade talang. 1969 blev hon sångerska i danbandet Nickies, men lämnade bandet 1973 för det nystartade dansbandet Wizex – tillsammans med Lasse Holm. Wizex deltog i Melodifestivalen 1978 med låten “Miss Decibel” som slutade 2:a bakom Björn Skifs. 1980 återvände delar av Wizex till Melodifestivalen, men under gruppnamnet Chips. Det året sjöng man bidraget “Mycke Mycke mer” som slutade 4:a. 1981 ombildade man bandet tillsammans med Elisabeth Andreasson och kallade sig nu “Sweets and Chips”, och slutade 2:a i Melodifestivalen – återigen besegrade av Björn Skifs. Dock vann man Melodifestivalen 1982, då med bidraget “Dag efter dag”. Efter vinsten satsade dock Kicki på en solokarriär, bl.a. som countryartist. Hon var dock nära att vinna Melodifestivalen 1983 med “Varför är kärleken röd?” men kom 2:a bakom Carola.
Melodifestivalen 1985 hölls den 2 mars i Malmö – denna gång i TV-huset. Upplägget var exakt likadant som 1984. Då SVT även skulle arrangera Eurovision beslöt man att skära ned på kostnaderna i Melodifestivalen och tog därför bort orkestern. Istället hölls tävlingen i en studio som skulle ge ett modernt intryck av ett “diskotek”. Mycket av pengarna hade dock gått till den hypermoderna laseranordningen som man använde i bakgrunden. Programledare var f.d. fröken Sverige Eva Andersson. Startfältet var oerhört kalt på stora namn, även om det förekom många kända namn ifrån Dansbandsvärlden. Den enda som slog igenom var Pernilla Wahlgren som då var 18 år gammal. Kicki Danielsson var dock solklar favorit från början, och hon fick också nöjet att öppna startfältet med sitt bidrag “Bra Vibrationer” skriven av Lasse Holm och Ingela “Pling” Larsson. Omröstningen blev aldrig spännande, Kicki vann rätt komfortabelt.
Eurovision hölls detta år i Scandinavium i Göteborg, den 4 maj. Då Scandinavium hade plats för nästan 10,000 så var det också den dittills största lokalen för Eurovision. Programledaren Lill Lindfors kom att bli en legend, när hon låtsades tappa kjolen – men trollade fram en ny från överdelen. Terry Wogans kommentar: “They’ve got a remarcable sense of humour the Swedes”. Starfältet präglades av en stor comeback: Itzhar Cohen från Israel – han hade ju vunnit 1978 med “Aba -ni-bi”. Stjärnstatusen gjorde honom dock till en diva som många beklagade sig över i Göteborg. Istället kom favoritskapet att hamna på Västtyska gruppen Wind, som många trodde skulle vinna. Även Sveriges Kicki var med i de spekulationerna. Men i omröstningen var det helt otippad norska Bobbysocks som tog hem det med “La det Swinge”. Hanne Krogh och f.d. svenskan Elisabeth Andreassen tog sålunda hem Norges första vinst, medan Kicki hamnade på en hedrande 3:e plats.
Kicki fortsatte sin countrykarriär men blev med tiden allt mer populär i Sverige, där hon kom att vinna en grammis 1994 tillsammans med sitt band Roosarna för bästa dansband. Kicki kom tillbaka till Melodifestivalen flera gånger, men även norska Melodi grand prix: 2003 med Bettan och Lotta låten “Din Hånd i min Hånd” som kom 4:a. Kicki gjorde också filmdebut 2012 då hon spelade sig själv i “Sean Banan inuti Seanfrika”.