PANELENS JULKALENDER. Sverige står värd för ESC 2016 efter Måns Zelmerlöw seger i Wien i våras. Därmed tog Sverige hem sin sjätte seger, inte illa! I väntan på nästa års tävling ska vi nu göra nedslag i Sveriges Eurovisionshistorik och gå igenom bidrag för bidrag, år för år.
Idag, den 15 december, presenterar vi Sveriges bidrag åren 1996 och 1997.
1996: One More Time
One More Time består av Nanne Grönvall (född 1962), Maria Rådsten (född 1966) och Peter Grönvall (född 1963). Alla tre kommer ursprungligen från Stockholm där de alla har musikbakgrunder. Peter växte upp i skuggan av sin pappa, Benny Andersson, och var bara 11 år när hans pappa vann Eurovision med ABBA och blev världsstjärna. Peter började själv aktivt producera musik i 20-årsåldern – och hans första stora projekt var med gruppen Sound of Music som han skapade tillsammans med Nanne Nordqvist och Angelique Widengren. Gruppen slog igenom i Melodifestivalen 1986 med “Eldorado” som slutade 4:a. 1987 kom man tillbaka och slutade även då 4:a med “Alexandra”. Strax därpå splittrades bandet och 1990 bildade han en ny grupp med det käcka namnet “Peter’s pop squad” – som dock aldrig blev framgångsrikt. Kort efter det bildades One More Time, tillsammans med Peter’s fästmö Nanne, Maria Rådsten (som då var en känd varietésångerska och dansare) samt Thérèse Löf. Gruppens första singel “Highland” blev en världshit 1992. Samma år stod man bakom Maria Rådstens bidrag “Vad som än händer” i Melodifestivalen och slutade 3:a. Även Thérèse Löf deltog med bidraget “Ingenting går som man vill” och slutade på delad sistaplats. 1995 stod man bakom “Det vackraste” med Cecilia Vennersten och slutade 2:a. Låten belönades dock som årets låt på Grammisgalan.
Melodifestivalen 1996 gick i Viktoriahallen i Stockholm den 24 februari. Programmet leddes av Siw Malmkvist och Pontus Gårdinger – som blev känd för sin klädkupp då han visade upp sig i likadan klänning som Siw. Upplägget följde tidigare år, med 10 bidrag och två röstningsomgångar. Även detta år hade bidragen kommit från specialinbjudna låtskrivare och från allmänheten. Startfältet innehåll detta år inte något bidrag kopplat till Bert Karlsson, vilket var anmärkningsvärt. Tidigare vinnare såsom Lotta Engberg gjorde comeback, liksom Frank Ådahl. Debut för Andreas Lundstedt och Mårten Eriksson (senare låtskrivare för Irland 2010). Henrik Åberg skulle få en stor hit med sitt bidrag “Du är alltid en del utav mig”, som kom att ligga på svensktoppen i 36 veckor. Till finalomröstningen tog han sig dock inte, där kunde istället One More Time med stor enkelhet vinna med sin etnolåt “Den vilda”. Bidraget hamnade högst hos 7 av 11 jurygrupper.
Eurovision gick detta år i Oslo Spektrum den 18 maj. Programledare var nyhetsankaret Ingvild Bryne och Morten Harket från A-HA. Scenen i Spektrum var den största någonsin och bestod egentligen av ett antal olika mindre scener som roterade. Mest uppmärksammat var att en hemlig omröstning med jurygrupper genomförts för att avgöra vilka bidrag som skulle kvalificera sig till final. Sverige hade tydligen vunnit denna omröstning, och blev därför favoriter. Dock kom man i finalen att bli slagna av 2 länder – dels av norska Elisabeth Andreassen som sjöng för hemmalaget Norge och slutade 2:a. Vann däremot gjorde Eimear Quinn med “The Voice” för Irland. Vinsten blev Irlands 7:e och hittills sista vinst i Eurovision.
One More Time släppte sitt sista album 1997, varefter Nanne påbörjade sin solokarriär. Hennes man Peter har dock fortsatt skriva låtar till henne. Nanne slutade som bäst 2:a i Melodifestivalen 2005 med “Håll om Mig” men turnéar flitigt, bl.a. med Diggiloo-turnén. Maria Rådsten har tidvis gjort Nanne sällskap i hennes melodifestivalbidrag, bl.a. som medlem i bakgrundskören. Sedan 2013 sjunger dock Maria i metalbandet Misth.
1997: Blond
Blond består av Jonas Karlhager, Gabriel Forss (född 1974) och Patrik Lundström. Patrik är född i Stockholm, Jonas är född i Norrtälje och Gabriel i Katrineholm. De har dock alla startat sina musikkarriärer i Stockholm – Patrik som musikalartist på Göta Lejon, och Gabriel och Jonas som gospelsångare.
Melodifestivalen 1997 gick den 8 mars i Eriksbergshallen i Göteborg. Programledare var Jan Jingryd, trots att Peter Rangmar från Galenskaparna ursprungligen hade valts ut. Rangmar kämpade emellertid mot hudcancer, och drabbades av förvärrat tillstånd våren 1997 och kom senare att avlida av sjukdomen. Jan hoppade därför in som ersättare, och gjorde detta mycket framgångsrikt. Detta år deltog 12 bidrag, som valts ut på samma sätt som föregående år. Dock strök man upplägget med två omgångar – nu deltog samtliga bidrag i finalomröstningen. Då Sverige blivit en stor musiknation så hade SVT satsat på att få stora namn att delta som låtskrivare: bl.a. Robyn och Jonas Berggren (från Ace of Base) som båda bidrog med låtar. Detta år var dessutom utbudet av musikstilar i startfältet förbluffande stort – då det innehöll så vitt skilda artister som Garmarna (folkmusik), Wille Craford (från hip-hopgruppen Just D), Monia Sjöström (Dansbandssångerska), och Photogenique (synth). Omröstningen kom dock att bli en uppgörelse mellan Wille Craford, gruppen N-Mix och totalt okända pojkbandet Blond. 12-poängarna spred sig över startfältet, men till slut var det Blond med den klassiska schlagern “Bara hon älskar mig” som samlat flest poäng (men bara två 12-poängare).
Eurovision gick på Irland i Dublins Point Theatre den 3 maj och leddes av Carrie Crawley och Ronan Keating. För första gången i tävlingens historia testades telefonomröstning i vissa deltagarländer – bl.a. i Sverige. I den svenska telefonomröstningen vann Storbritannien, som även till slut stod som segrare i den totala omröstningen. Katarina and the Waves och bidraget “Love shine a light” vann en särdeles enkel seger – 227 poäng vilket blev ett nytt poängrekord. Detta skulle bli slaget först 2004 när 36 länder fick rösta i finalen. Sverige slutade på en 14:e plats.
Blond splittrades under hösten 1997 – och flera av medlemmarna lämnade rampljuset helt även om alla fortfarande är musiker. Patrik är numera gitarrist och Jonas är musiklärare. Gabriel däremot kom att bli en stor gospelprofil, bl.a. känd som grundaren av “One Voice”-kören. Han har dock också deltagit i “Körslaget”, och allehanda andra musikprogram.