Julkalendern: Från Babs till Zelmerlöw – Lucka 26

PANELENS JULKALENDER. Sverige står värd för ESC 2016 efter Måns Zelmerlöw seger i Wien i våras. Därmed tog Sverige hem sin sjätte seger, inte illa! I väntan på nästa års tävling ska vi nu göra nedslag i Sveriges Eurovisionshistorik och gå igenom bidrag för bidrag, år för år.

Idag, den 22 december, presenterar vi Sveriges bidrag åren 2010 och 2011.

 

2010: Anna Bergendahl

Anna Bergendahl föddes den 11 december 1991 i Hägersten, men växte upp i Katrineholm och Nyköping. Hon slog igenom i Idol 2008, där hon tog sig till veckofinalerna och slutade på femte plats. Två år senare ställde hon upp i Melodifestivalen och resten är historia.

Melodifestivalen 2010, den första på decenniet 2010-talet, fortsatte att innehålla fyra deltävlingar med 32 bidrag, där 28 valdes ut genom ett nationellt inskickande och 4 av SVT själva (dessa fyra var Salem Al Fakir, Pauline, Darin och Peter Jöback). Från varje deltävling röstade tittarna vidare två bidrag till final och två bidrag till Andra chansen, där ytterligare två bidrag till final. I finalen delade tittarna makten med 11 stycken jurygrupper. Men det blev också ett år med några större förändringar. Exempelvis infördes Webbjokern det här året, som var en särskild plats för allmänheten i tävlingen. Under hösten 2009 fick vem som helst som inte hade kommersialiserat sig på skivbolag skicka in bidrag till tävlingen och sedan röstade tittarna fram en vinnare.

I webbjokern publicerade SVT alla godkända bidrag på svt.se/melodifestivalen och sedan öppnades röstningen som skedde via SMS. Vid olika givna tillfällen stängde SVT telefonslussarna och de bidrag som hade fått minst antal röster åkte ut. På så sätt eliminerades antalet tävlade successivt tills det bara var tio kvar. Då inleddes en finalvecka där ett bidrag åkte ut per dag och slutligen var det bara tre bidrag kvar som möttes i en finalsändning. Slutgiltig vinnare blev duon MiSt som i Melodifestivalen kom att tävla med dansbandsgruppen Highlights, men de åkte ut i sin deltävling.

En annan förändring i deltävlingarna var att den låt som tittarna röstat fram som vinnare i första omgången fick gå direkt till final, istället för att behöva genomgå andra omgången också. Den internationella juryn som använts året innan skrotades, men i finalen behölls det internationella perspektivet då 6 av 11 röstande jurygrupper representerade länder som skulle tävla i ESC samma år. Endast Luleås, Umeås, Göteborgs, Malmös och Stockholms jurygrupper fick rösta det här året. En notering kan göras att alla juryuppläsare hade någon slags koppling till det landet/den staden de läste upp rösterna för.

I finalen var Salem Al Fakirs låt “Keep On Walking” europeiska jurygruppernas favorit, medan svenska jurygrupperna hade Anna Bergendahls “This Is My Life” som favorit. Bergendahl å sin sida hamnade först på delad sjätteplats hos Europajurygrupperna. Tittarna hade också Bergendahl som favorit och gav henne maxpoängen. Salem Al Fakir slutade tvåa och Eric Saades “Manboy” blev trea. Därmed fick Anna Bergendahl tävla för Sverige i ESC 2010, som hölls i Oslo.

39 länder deltog i ESC 2010, vilket var tre färre mot året innan. Andorra, Montenegro, Ungern och Tjeckien hoppade av medan Georgien återkom efter ett års frånvaro. Det här året tog EBU bort wildcarden från semifinalerna och införde istället 50-50-systemet, det system som använts i finalen 2009. På så sätt använde alla länder nu kombinerad jury- och tittarröstning vilket gjorde att grannlandsröstningen/svågerpolitiken förhoppningsvis skulle avta mer. Sverige lottades att tävla i den andra semifinalens första halva och fick där tävla som nummer 6. Men trots ett stort engagemang från publiken och ett någorlunda felfritt framträdande från Anna Bergendahl så var hon inte kvällens favorit i Europa. I det kombinerade läget hamnade Sverige på elfte plats, dock bara fem poäng från finalplats. För första gången sedan år 1976 tävlade inte Sverige i en ESC-final (1976 deltog vi inte av ekonomiska skäl). Det ska tilläggas att Sverige blev ändå bäst placerad av alla de länder som ej kvalificerade sig vidare till finalen. Totalt sett en 26:e-plats, Sveriges dittills sämsta slutplacering genom tiderna.

Vann gjorde istället Tysklands Lena, vilket var landets andra seger men den första sedan “Big Four”-systemet infördes år 2000. Turkiet hamnade tvåa och Rumänien trea. Det ska nämnas att Tyskland var det enda land som fick över 200 poäng i finalen och vann med 76 poängs marginal mot Turkiet. Allra sist kom Storbritanniens Josh Dubovie som bara fick ihop 10 poäng. Värdlandet Norge hamnade på 20:e plats. Bästa nordiska land blev Danmark som efter några år med sämre placeringar hamnade fyra.

Anna Bergendahl uppträdde under sommaren 2010 i några TV-program och gjorde även en turné. Hon släppte även albumet Yours Sincerely samma år. Två år senare släppte hon albumet Something to Believe In. I december 2013 visades en dokumentär om Anna i SVT där man fick besöka henne på en resa i USA. Hon berättade kortfattat om ESC-äventyret.

 


 

2011: Eric Saade

Eric Saade är född den 29 oktober 1990 i Kattarp utanför Helsingborg. Vid 13 års ålder upptäcktes han av Lasse Lingman på en talangtävling och fick sedan Lingman & Co som mangerbolag. Två år senare fick han sitt första skivkontrakt och grundande då gruppen What’s Up (som bl.a. Robin Stjernberg var med i). 2009 lämnade han bandet och satsade på en solokarriär istället och var också programledare på Disney Channel. Han släppte sin första singel, “Sleepless”, samt albumet Masquerade år 2009. Året därpå ställde han upp i Melodifestivalen med låten “Manboy”, som hamnade på tredje plats i finalen. Men Eric gav inte upp utan försökte en gång till, år 2011…

Efter totalfiaskot i Oslo 2010 så gick SVT ut med tydligt besked under sommaren 2010 att nu ska Melodifestivalen förändras på riktigt. För det första ändrades antagningen något till att startfältet delades upp i tre delar. En del, som var 15 bidrag, skulle komma från en nationell antagning och därefter skulle SVT själva välja ut 15 bidrag från specialinbjudningar. De två resterande platserna gavs till Webbjokern, som trots förlusten fick en ny chans. Denna gång två platser i tävlingen istället för en. SVT förtydligade denna gång att webbjokern var endast till för personer som aldrig hade givit ut musik via skivbolag förut. Alla andra fick gå via ordinarie tävling. Dessutom skrotades antagning per post och blev antagning via Melodifestivalens hemsida. En ytterligare förändring var att SVT nu skrotade alla svenska jurystäder i finalen och tog in 11 tävlingsländer till Eurovision. Dessutom förändrades tittarnas poäng till att bli procentuella istället för fasta summor. Detta för att alla låtar skulle få poäng och att låtarna skulle få så många poäng utifrån hur många som röstat på varje låt.

De utvalda 32 bidragen fördelades sedan på fyra deltävlingar. Tittarna hade som vanligt uppdraget att rösta två bidrag per deltävling direkt till final (vinnaren i omgång 1 gick direkt till final, medan tvåan behövde gå genom bägge röstningsomgångarna) och två bidrag till Andra chansen. Där var det som vanligt dueller som gällde och de två vinnarna tog de sista finalplatserna. I finalen tävlade sedan 10 bidrag om segern. Eric Saade och låten “Popular” var jurygruppernas favorit, men även Danny Saucedos “In the Club” var populär och hamnade bara två poäng efter. Även tittarna hade dessa herrar i toppen, men Eric drog längsta strået och vann.

Eurovision 2011 arrangerades i Düsseldorf i Tyskland där 43 länder deltog – lika många som i Belgrad 2008. San Marino, Ungern och Österrike gjorde comeback och så även Italien som varit borta från tävlingen i tretton år. De kom att bli en del av de direktkvalificerade länderna och därmed bytte “Big Four” namn till “Big Five”. Det var också i och med Tysklands seger 2010 endast “Big Five”-länderna som blev direktkvalificerade till finalen, alla andra länder gick genom semifinalerna. Svante Stockselius, som varit Eurovisionens chef sedan 2004, valde att avgå och därför övertog norrmannen Jon Ola Sand den positionen från 1 januari 2011. Den positionen innehar Jon Ola fortfarande (2016).

Sverige var ett av 20 länder som gick till final och väl där hamnade Eric Saade på tredje plats, Sveriges bästa sedan segern 1999. Det var istället Azerbajdzjans duo Ell & Nikki som tog hem segern, men inte med något rekord inte. Det här året var ett otroligt jämnt år där poängerna korsades hej vilt och länge var det osäkert vem som skulle ta hem segern. För att göra det extra spännande tog EBU in en särskild algoritm i omröstningen som gjorde att resultatet inte skulle avgöras förrän bland de sista länderna. Sverige ledde matchen i halvtid men sedan tog Azerbajdzjan över mer och mer och i sista omröstningen gick Italien om oss och blev tvåa.

Efter ESC var Eric Saade verkligen populär och han framträdde på en mängd olika sammanhang. Han har även släppt en hel del singlar, åkt på arenaturné med mera. Trots att han efter segern i Melodifestivalen 2011 uttalade sig om att han inte tänkte ställa upp i tävlingen på minst femton år så återkom han 2015 med låten “Sting”. Populär som han är gick han direkt till final men hamnade denna gång bara femma.