PANELENS JULKALENDER. Sverige står värd för ESC 2016 efter Måns Zelmerlöw seger i Wien i våras. Därmed tog Sverige hem sin sjätte seger, inte illa! I väntan på nästa års tävling ska vi nu göra nedslag i Sveriges Eurovisionshistorik och gå igenom bidrag för bidrag, år för år.
Idag, den 23 december, presenterar vi Sveriges bidrag åren 2012 och 2013.
2012: Loreen
Loreen Talhaoui föddes den 16 oktober 1983 i Åkersberga, men växte upp med sina fem syskon och sin mamma i Västerås. Under uppväxten var hon mycket i kontakt med musiken, men det var först när hon sökte till Idols första säsong år 2004 där hon slutade fyra. Efter Idoläventyret släppte hon singeln “The Snake” och arbetade som programledare i den numera nedlagda TV-kanalen TV400. Hon fortsatte sedan inom TV-branschen där hon provade på olika roller som exempelvis inslagsproducent. Men år 2011 återvände Loreen till musiken igen då hon ställde upp i Melodifestivalen med låten “My Heart Is Refusing me”, som tog sig till Andra chansen men som där åkte ut. Singeln blev dock en succé och den följdes upp med låten “Sober” som också den blev succéartad. Efter lite övertalning från Christer Björkman med flera återkom Loreen igen till Melodifestivalen 2012 och där skrevs en riktigt härlig story…
Sverige hade fått sin revansch i ESC efter många år med dåliga placeringar. Så i Melodifestivalen 2012 valde SVT att behålla den modell som tagits fram året innan. Detta innebar att halva startfältet (15 bidrag) utsågs av en urvalsjury efter en nationell antagning och den anda halvan (också 15 bidrag) utsåg SVT själva. Ett bidrag gick till webbjokern, som detta år gjordes om till en minivariant av Melodifestivalen med fyra deltävlingar och en final. SVT satsade även på att få in mer livekänsla i programmen, där så många förinspelade inslag som möjligt togs bort och ersattes med liveinslag istället. Ett sådant exempel var att artisterna fick gå upp på scenen på en catwalk. För att göra Andra chansen mer rättvis lottades kvartsfinalduellerna, med de två reglerna att inget bidrag fick i grundomgången möta ett bidrag från samma deltävling samt att varje duell skulle ha en trea och en fyra. I övrigt såg tävlingen ut som den nu “alltid” gjort – tittarna hade makten genom deltävlingarna och Andra chansen medan i finalen delades andelen röster lika mellan 11 europeiska jurygrupper samt tittarnas röster (som även nu var i procentuell form).
Efter juryomröstningen i finalen var det samma situation som året innan; två bidrag i topp och de andra hamnade rätt långt efter. Jurygrupperna hade Loreens bidrag “Euphoria” som storfavorit med 114 poäng, medan tvåan, Danny Saucedos “Amazing”, hade 92 poäng. Det var också dessa två som fick mest poäng av tittarna. Det var även Loreen som var favoriten där som också slog rekordet i antalet tittarröster – 670 551 stycken. med 32,7 procent fick hon 154 poäng vilket gav seger på 268 poäng. Danny, som blev tvåa, fick ihop 208 poäng. Ulrik Munther och David Lindgren, som blev delad trea, fick 88 poäng vardera. Det kan nämnas att Loreen hade med sig dansaren Ausben Jordan i sitt nummer och han följde också med till ESC.
ESC hölls i Baku i Azerbajdzjan efter landet hade tagit hem segern 2011. 42 länder deltog, vilket var ett land färre mot året innan. Armenien och Polen hoppade av medan Montenegro återvände. I såväl semifinalerna som finalen delades rösterna mellan jurygrupper och tittarna för att jämna ut resultaten. För första gången sedan år 2003 var det 26 länder som tävlade i finalen. Sverige var det här året storfavorit och enligt Christer Björkman så var det också första året sedan han tillträdde som delegationschef för Sverige som hans europeiska kollegor sade att Sverige har vinstchans. Och favoritskapet höll i sig då Sverige efter 13 års väntan, förluster och all möjligt (och omöjlig) Björkmankritik i pressen tog hem segern och det med den näst högsta poängsumman i historien – 372 poäng. Även om Loreen inte tog rekordet från Rybak så tog hon i alla fall rekordet i andelen tolvpoängare – 18 stycken (42 procent av 12-poängarna). Segern innebar att Sverige skulle få stå värd för ESC 2013, vilket vi berättar mer om lite längre ned i artikeln.
Efter ESC hyllades Loreen stort i Sverige och det blev också en turné efteråt med besök på olika festivaler och konserter i olika länder över hela världen. I oktober 2012 släppte Loreen sitt debutalbum Heal. Året därpå, i samband med att Sverige höll i Eurovision, medverkade hon i såväl Melodifestivalen som i Eurovision, men denna gång som mellanakt. Låten “Euphoria” har blivit en riktig Eurovisionfavorit som bland annat ifjol lyckades ligga kvar på plats 1 på ESC Radios årliga omröstning Top 250 ESC-låtar.
2013: Robin Stjernberg
Robin Stjernberg är född den 22 februari 1991. År 2007 blev han utvald av Eric Saade att bli medlem i pojkbandet What’s Up. Robin lämnade sedan bandet och gjorde sig istället känd genom Idol 2011 där han gick ända till final där han dock slutade på andra plats mot Amanda Fondell. Efter Idol fick Robin ett skivkontrakt och i januari 2012 släpptes debutalbumet My Versions, som innehöll Robins covers på olika låtar han framträtt med i Idol. År 2013, det år vi ska tala mer om nu, kom Robin med i Melodifestivalen.
Det kan vara tufft att arrangera Eurovision Song Contest men SVT höll i sig och behöll även sin egen nationella uttagning enligt samma modell som året innan. Genom en nationell antagning fick en urvalsjury välja ut 15 bidrag att tävla och sedan kompletterades detta med ytterligare 15 låtar från SVT:s specialinbjudningar. Nytt för året blev att webbjokern i den form den hade varit tidigare skrotades och vinnaren utsågs istället av urvalsjuryn, och dessutom ingick SVT och SR ett samarbete där vinnaren i SR-tävlingen Svensktoppen nästa, i det här fallet Terese Fredenwall, fick en gratisplats i Melodifestivalen. Den stora nyheten blev dock att Andra chansen gjordes om helt och hållet och liknade nu en deltävling á la 2009: två röstningsomgångar och sedan två dueller, där vinnarna i respektive duell tog de sista finalplatserna. De 32 bidragen som valdes ut till tävlan delades sedan upp i de fyra deltävlingarna, och från varje deltävling röstade tittarna vidare två bidrag till final och två bidrag till Andra chansen. I finalen delades antalet röster lika mellan 11 europeiska jurygrupper samt tittarröster i procentuell form. Danny Saucedo, som blivit tvåa de två senaste åren, ledde programmen med Gina Dirawi.
I finalen var jurygrupperna väldigt oense och tolvorna gick både hit och dit i totaltabellen. Men det var Robin Stjernbergs låt “You”, som gick iväg med högst poäng, 91, medan Ulrik Munthers “Tell the World I’m Here” hamnade tvåa med 82 poäng. Tittarnas favorit var dock Yohios “Heartbreak Hotel”, en låt som jurygrupperna satte näst sist. Yohio fick maxpoängen, 103 poäng, av tittarna men det räckte bara till en andraplats. Robin Stjernberg fick ihop totalt 166 poäng och vann därmed. Han blev också den första artisten att gå via Andra chansen att vinna i finalen. En notering kan göras att hade Yohio fått 34 poäng mer av jurygrupperna så hade han vunnit finalen.
Eurovision 2013 hölls på hemmaplan (i Sverige), men inte i Stockholm som många medier spekulerat om utan i Malmö och Malmö Arena. Petra Mede utsågs till programledare, vilket var första gången sedan mitten av 1990-talet det bara var en programledare. SVT lyckades genomföra en rad förändringar det här året, bl.a. att dra ned kostnaderna rejält till maximala 125 miljoner kronor för hela eventet. Men förutom att skala ned tävlingen så gjordes en rad andra smarta lösningar, som att skrota startordningslottningen till förmån för att producenterna sätter startordningen (då kritiserades förslaget från många, men idag är det accepterat) och att hitta tillbaka till Eurovisions originalidé: sammanföra Europa med musik. EBU införde även ett nytt system för poängen där såväl jurygrupper som tittarna i alla länder rankade bidragen och sedan slogs rankingarna samman och bidragen med lägst totalranking fick landets poäng på skalan 1-8, 10 och 12 poäng.
39 länder deltog, vilket var tre färre mot året innan. Detta efter att både Bosnien och Hercegovina, Portugal, Slovakien och Turkiet lämnade medan Armenien återkom. Från semifinalerna kvalificerades 20 länder till finalen där Big Five och Sverige var direktkvalificerade. Sverige var enda landet som fick lottat startnummer, övriga länder delades upp i två halvor och natten innan finalen skedde släpptes startordningen. Sveriges Robin Stjernberg gick ut som nummer 16 i ordningen och hamnade sedan på 14:e plats, vilket var precis mitt i startfältet, dock på höger sida av resultattavlan (dvs. nedre halvan). Danmarks Emmelie de Forests låt “Only Teardrops”, som var en favoriterna, tog hem segern med 281 poäng, medan Azerbajdzjans sångare Farid Mammadovs “Hold Me”, hamnade tvåa med 214 poäng. Allra sist blev Irlands Rylan Dolan, som också startade sist av alla.
Robin Stjernberg tog förlusten/mittplaceringen med ro, för hans låt “You” hade i juni 2013 sålt tre gånger platina. Han spelade även in en akustisk version av låten med Cascada, som det här året hade representerat Tyskland i ESC. Robins album Pieces släpptes i juni 2013 och det sålde guld direkt. Därefter har han följt upp sitt album med låtarna “Body Language” och “Let Me Dance With You”. I finalen av Melodifestivalen 2014 uppträdde han som mellanakt, tillsammans med schlagerartisterna Charlotte Perrelli, Marie Bergman och Malena Ernman.